november 18, 2017

nästa programpunkt konstföreningen - prochain évènement AAS


 

EN LÖRDAG - FÖR HELA FAMILJEN 
25 november mellan 13:00-18:00 i Nanna Johanson-Quillins ateljé vid Butte Chaumont
Métro Jaures ou Bolivar, bus 75.
NannaJohanson-Quillin öppnar sin ateljé för oss denna lördageftermiddag.  
Ta med familjen och kom hör henne berättar om sitt arbete kl. 14:30. Ateljén är öppen för besök hela eftermiddagen. Hjärtligt välkomna! Pris 5€. Obligatorisk förhandsanmälan.




UN SAMEDI - POUR TOUTE LA FAMILLE!
25 novembre de 13h-18h visite privée dans l’atelier de NannaJohanson-Quillin à Butte Chaumont
Métro Jaures ou Bolivar, bus 75.
Le peintre Nanna Johanson-Quillin nous ouvre ses portes et nous parles de son univers de peintre vers 14h30. L’atelier reste ouvert tout l’après-midi. Soyez les bienvenus!
Participation 5€.
Réservation obligatoire.

november 16, 2017

2017 års Ernst Wallin stipendiat - Eva Bergman-Nakaema

BREVET TILL ERNST WALLIN
Bäste Ernst,
Jag tror vi gick om varandra, under arkaderna på Rue de Rivoli eller
andra ställen i Ditt och mitt Paris. Ja, helt säkert gick vi om varandra, ända tills idag.
När jag anlände, 19 år gammal, till Gare du Nord med tåg från Stockholm, då hade du redan varit den nybildade Konstför-eningens skattmästare i 3 år. Du var konstintresserad, samlade på konst, hjälpte konstnärer. «Till Vännen Ernst Wallin» står det på den skiss som Bengt Lindström gjorde av Dig. Och nu är Du min vän också! Trots att vi gick om varandra.

Sedan dess har många, och många år, passerat under arkaderna. Om Dig vet jag så lite. Du var och är en hemlighetsfull man och ändå vill Du att jag ska berätta om mig själv! Inte så lätt, Ernst! Ett virrvarr av platser och aktiviteter. Men jag tror jag vågar säga att där finns en röd tråd: en ständig lust, ett ständigt behov av en skapande verksamhet, av att uttrycka känslor, intryck och åsikter. Det må vara i form av keramik, skulptur, måleri, teckning, collage, arbete med garn, masker och marionetter, ex-votos… Och det lika väl i Sverige som i Frankrike och i Japan, mina tre “patries”.
De starkaste känslorna? Nog i Japan : Mishima begick självmord, jag födde barn!

Framför allt har leran varit en god följeslagare. Hur många gånger har jag inte frågat en lerklump i min hand “Vad har du att berätta idag?” Alltid har jag fått ett svar.

Men jag lovar Dig, Ernst, att det ska bli ordning och reda här: en blogg där Du kommer att finna, förutom de ovan nämnda aktiviterna, olika “fack”, små lådor, där jag ska berätta allt.
Fast det verkligt privata tar vi på tu man hand… En liten låda ska få namnet “Ernst Wallin” och om den ska jag binda den röda tråden…
Jag har haft “riktiga jobb” också, sådana där man får betalt, du vet. Du hittar dem i lådorna: “på Théâtre Montparnasse”, “på uppdrag för Sandrews Film & Teater i Paris och i Tokyo”, “på NHK Radio Japan” t ex. Och sist men inte minst som “guide-conférencier” här i vår stad, Paris.

Ernst, jag tänkte ta Dig med på en promenad, eller till Louvren, kanske på tu man hand, kanske hand i hand… Eller kanske vill du se någon av mina marionettföreställningar? De riktar sig så väl till barn som till vuxna. Jag tror vi tar den om Huldran…

Vi håller kontakt eller hur, Ernst? Jag återkommer. Vill veta mer om rosorna! Jag har ju spionerat lite på Dig. Hemlighetsfull är Du men jag hittade faktiskt ett gulnat blad, en sida i Din bokföring… De där rosorna? Dyra var de, och de var inte för mig…
Din Eva





november 15, 2017

Litografi 2017 - Monica Bastide







Detta brev lästes upp av Harald Friberg under föreningens årsmöte den 23 mars 2017:

"Kära vänner i Konstföreningen !

Vad jag gärna skulle vilja vara med er i kväll! Men tyvärr kan jag inte och Harald får läsa min hälsning till er alla.

När Harald ringde mig redan i november förra året att föreslå mig att göra årets litografi, protesterade jag livligt, sa’ att jag lagt av, att jag snart skall fylla 100 o.s.v..

Men när han insisterade, talade om att AAS fyllde 60 år och det ena med det andra, så började liksom något komma tillbaka inom mig, det ”rann till, en lite idé tog form, det började kännas roligt... ”Bon anniversaire” – ”Jag har den äran” – ”Ja må hon leva” o.s.v.. Jag började se något inne i huvudet. Gjorde en skiss. Ringde upp Harald och sa’ att kanske jag i alla fall skulle försöka.

Och här är den alltså. Det började med att jag gjorde mitt förslag i gouache, höll mig till 3 färger – gult, blått och rött, för varje färg har sin egen sten. (litho)

Förslaget blev accepterat. En dag blev jag kallad till ateljén att måla på de tre stenarna. Men med ”la gomme arabique”, ett svart-grått, lite klibbigt material som inte är särskilt inspirerande. Sedan tog tryckarna över och vi vet att Laurence och Etienne lagt ner stor möda att få fram de olika nyanserna, att det har säkert varit många fler omgångar än 3 som behövts att passera igenom deras imponerande, ålderdomliga press. Vår förmiddag där var mycket intressant. Deras ateljé « A Fleur de Pierre » har en kärlig atmosfär från en annan tid!

Min inspiration kom till vid ordet ”jubileum” och ”60 år”, vid minnet av de gamla vännerna som jag ju har känt – Ove Olsson, Sven Aurén, Ernst Wallin och Gustaf Bjurström, som tillsammans kom på idén att bilda en konstförening. På min bild har det tagit form av en ung flicka och i buketten finns min tacksamhet vad det inneburit för mig = alla dessa tillfällen att ställa ut, uppmuntran, vänskap och så mycket roligt och festligt.

Av hela mitt hjärta säger jag TACK till vår Svenska Konstförening i Paris –

den leva länge och tack till alla ni som finns bakom de gröna bladen, ni som ger er tid och uppfinningsrikedom att dom kommer till.

Leve den! Leve dom! Hurra!


Monica Bastide, mars 2017, Paris"





Monica Bastide är född i Borgholm på Öland där fadern var journalist och gav ut Ölandsbladet. Morfadern Anton Wahledow var skulptör och träsnidare. Tidningsmiljön gjorde att hon som barn hade obegränsad tillgång till papper som hon band i block och på vilket hon ritade egna sagor. Efter  studentexamen kom Monica in på Anders Beckmans skola för mode och illustration i Stockholm där hon efter den treåriga elevtiden stannade kvar som lärare i fem år. Samtidigt var hon bl .a.  moderedaktör på « Textilia », den svenska konfektionens egen tidskrift. Det första besöket i Paris gjorde hon 1948 för att teckna och rapportera från La Haute Couture...